Inledning

Sverige hade under Gustav II Adolfs regering inträtt på den storpolitiska scenen med betydande ambitioner. Detta fordrade inte bara en modernisering av krigsmakten utan även av förvaltningen.

Ett led i denna nyordning var att skapa ett effektivt administrativt centrum genom att göra Stockholm till huvudstad i modern mening, vilket befästes i 1634 års regeringsform. Där fick de centrala ämbetsverken fast form och Stockholm fick en överståthållare med uppgift att tillvarata statens (kronans) intressen.

Denna kraftiga förstärkning av stadens förvaltning genomfördes 1630 – 1650 och den nya regeringsformen krävde att den högre adeln var stationär i Stockholm för verksamheter inom de olika kollegierna.

Jakob De la Gardie

Uppförandet av Jakob De la Gardie det fantastiska Makalös 1635 till 1642 bidrog troligtvis att adeln accepterade att uppföra hus i området.

1620 donerades vår tomt, som då troligtvis sträckte sig upp till blivande Regeringsgatan, till greve Svante Gustavsson Banér, som låter uppföra ett mindre stenhus på tomten, två våningar och fem fönsteraxlar långt. På gården behölls en del av trähusen och kom att användas som stall och vagnslider.

På gården uppfördes också en brunn, som försåg fastigheten med rent vatten från Brunkebergsåsen. Huset måste vara byggt före den Flemingska regleringen av gatan, då gatufasaden ligger snett mot gatan, medan tillbyggnaden mot söder och hörnhuset ligger parallellt med nuvarande gata.

1600-talet

1625

Regleringen av gatunätet utfördes först på Stadsholmen efter storbranden 1625, på direktiv av Gustav II Adolf, då ”Stockholm skulle bli en skön och representativ huvudstad för den unga stormakten och representativiteten krävde regularitet”. Det moderna idealet för stadsplanering på kontinenten var att, genom att anknyta till antika förebilder, genomföra regelbundna gatunät med raka gator, rätvinkliga gatukorsningar och rektangulära kvarter samt monumentala torg.

1640

Regleringen av ”vårt” område öster om Brunkebergsåsen påbörjades 1640, efter att en storbrand ödelagt merparten av bebyggelsen, vilken mest bestod av timmerhus och träskjul. Det som inte brann ner, revs eller flyttades till Ladugårdslandet.

1650

Runt 1650 såldes tomterna mot Regeringsgatan till rika borgare, som där lät uppföra stenhus.

1654

1654 ärver sonen Svante Svantesson Banér (Svante Banér d.y.) fastigheten, det s.k. Djursholmshuset och köper samtidigt hörntomten mot Kocksgränd (Västra Trädgårdsgatan 11 B) av den kungliga trädgårdsmästaren Wallentin Tremper. På denna tomt låg då några redskapsskjul innehållande utrustning som användes vid skötseln av den Kungliga trädgården.

1667

1667 ingick Margareta Sparre, maka till Svante Banér d.y., ett avtal med byggmästare Johan Goltz om byggnation av en altan med trappa.

1671

1671 anlitade Svante Banér d.y. byggmästare Johan Andersson Onswijds, vars timmermän gavs i uppdrag att utbyta det befintliga branta sadeltaket mot det moderna italiantaket. Man reste ställningar runt huset och monterade ner det gamla taklaget, men så försiktigt, att materialet skulle kunna användas igen till det nya taket. De nya takstolarna med bockar och stödben, s.k. repetitiva takstolar, vilkens konstruktion, kan upprepas i det oändliga gjorde det möjligt att bygga en avsats på takets övre del, en så kallad ”italian”. Det var en variant av det italienska lanternintaket, som i Sverige blev symbol för det adliga byggandet och fick benämningen, säteritak.

1674 - 1702

Efter Svante Banérs död 1674, ägdes huset av hans änka Margareta Sparre till 1702 då det såldes till grevarna Carl Gustaf och Thure Bielke

1700-talet

1758

Huset sammanbyggdes 1758 söder ut mot grannfastigheten nr 9. Troligtvis i samband med återuppbyggandet av fastigheten efter den katastrofala branden 1723, som efter ett blixtnedslag antände tornet i S:t Jakobs kyrka och därefter i den hårda blåsten, spred sig med rasande fart över hela området. Skadorna på huset var omfattande och vid den påföljande om- och tillbyggnad försvann husets 1600-talsprägel.

1764

Hörntomten mot Kocksgränd bebyggdes 1764 med sitt första stenhus av dåvarande ägaren grevinnan Eva Bielke dotter till greven Carl Gustaf Bielke.

1790 - 1803

1790 köptes fastigheten av överstekammarherre Carl Gustaf Piper och vid dennes död 1803, delades fastigheten upp på 11 A och 11 B mellan sönerna generalmajor Carl Clas Piper och överkammarherre Eric Piper.

1800-talet

1897

Under 1700- och 1800-talet ägs fastigheterna således av adelssläkterna Bielke, Piper och Brahe. 1897 övertogs huset av underlöjtnanten vid beridna Livgardet Per Magnus Brahe, den sista av släkten Brahe. Per Magnus Brahe ägde även Skokloster slott.

1898

1898 sökte dåvarande ägaren, greve Magnus Brahe byggnadslov för ombyggnader av fastigheten efter ritningar utförda av arkitekten Johan Fredrik Liljeqvist. Fastigheten förvärvades dock av tobaksfabrikören och grosshandlaren Johan Bäckström samma år, innan ombyggnaderna hade påbörjats. Vid rivningsarbeten 1898 i nedre våningens kök lossnade plötsligt takpanelningen och krossade två av arbetarna som höll på att lasta ut rivningsmassor. De omkomna var Anders Jonsson, född 1835 och Ernst Jansson, knappt 16 år gammal. Anders Jonssons son var i samma utrymme, men undkom med en skadad fot och fick den tråkiga uppgiften att bege sig hem och berätta för övriga familjen vad som hänt.

Träet i taket till våningen över var ruttet och spikarna sönderrostade och klarade inte den extra tyngden av rivningsmassor som belamrade golvet. Enligt utredning så var det en ren olyckshändelse. Ombyggnaden omfattade i huvudsak gathuset, men också modernisering av gårdshusen med stall.

Av denna ombyggnad, ritad av Liljeqvist, finns idag kvar bottenvåningens fasad och entréport och av inredningarna i huvudsak Bäckströmska salongen, Biblioteket (f.d. Bäckströms matsal) och Kungarummet.

1900-talet

1902

Fastigheten ärvdes av Johan Bäckströms andra son, Walter, vid faderns död 1902.

1912

1912 lät Walter Bäckström utföra ombyggnader delvis ritade av arkitekten Isak Gustaf Clason. Bl a utfördes ett nytt trapphus och gårdsflygelns norra sida ombyggdes, gatufasaden förändrades och den runda utbyggnaden mot gatan tillkom. I samband med den utförda ombyggnaden installerades centralvärme.

1920 - 1925

Stockholms Odd Fellow-bröder hade sedan 1900 ett eget Ordenshus på Klara Västra Kyrkogatan 17. Utrymmet befanns dock snart nog otillräckligt för det alltjämt växande antalet Loger och medlemmar, så att alltfler röster höjdes för anskaffande av en rymligare Ordensbyggnad. 1922 fanns i huset 10 loger och ett mycket stort läger med ungefär 2 500 medlemmar.
Ett byggnadsbolag bildades, Tre Länkar, som i slutet av år 1922 inköpte en välbelägen fastighet, nära Jakobs kyrka, på Västra Trädgårdsgatan 11 A.
Ägare var Walter Bäckström, sedan 1894 medlem i loge nr 6 Holmia. Köpeskillingen var 765 000 kr, en mycket stor summa på denna tid.

Det visade sig emellertid, att synnerligen omfattande till- och ombyggnationer måste vidtas för att fastigheten skulle lämpa sig för Ordensändamål.

Arkitekterna Gustaf Adolf Falk och Knut Nordenskjöld, sedermera slottsarkitekt anlitades för skapandet av det blivande Ordenshuset, som utformades i 1920-talets nyklassicism och klara rumssammanhang. Arkitekterna hade all heder av det genialiska utnyttjandet av tomten och byggnadens storslagna och delvis pompösa struktur trots en del svårlösta problem.

Gathuset påbyggdes och i den nyinredda vindsvåningen inrymdes Ordenskansliet. I övrigt inreddes våningarna till kontor. Stora Salongen, sedermera kallad Bäckströmska salongen med angränsande två rum var kvar från 1899 års ombyggnad. Alla gårdshus revs, gården nedschaktades i Brunkebergsåsens sandlager, som förorsakade stora svårigheter för betonggrundens fasta hållpunkter.(En grundförstärkning utfördes 1972.) Ett källarplan med bl a restaurangkök inreddes och gårdsflygeln med klubb- och ordenssalar nybyggdes. Byggnaderna fick en nyttig yta om ca 3 600 kvm, varav Stockholmsinstitutionerna idag disponerar ca 2 750 kvm.

Ansvarig för en del av inredningen var Holmia-brodern arkitekt Ernst Spolén, som stod för en ”stilren och lagom modern inredning och utsmyckning”.

Mellansalen fick överta inredning från det tidigare Ordenshuset i Klara, främst Övermästare- och Undermästarepodier med väggfält och bänkinredningen.

Lilla logesalen fick antependier och baldakiner från den äldre stora logesalen, inredningsdetaljer av typisk och högklassisk jugendutformning.

”Lägret nr 2 Wasa och samtliga loger i Stockholm hava på framställning av GFU tillsammans anslagit 60 000 kronor till nya inventarier i Odd Fellow-palatset.”

1926

Den 7 april 1926 öppnade det nyskapade Odd Fellow-palatset för första gången sina portar för brödraskaran och det första sammanträdet inom dess murar kunde äga rum, med John Ericssonlogen, den äldsta av Stockholmslogerna som premiärgivande.

Inför 200 bröder ledde 1:ste Deputerade Storsiren Ernst Höijer invigningsceremonin, som var enkel och häpnadsväckande kort. ”Provisoriskt” invigdes Mellansalen och Lilla logesalen till Odd Fellow-arbete och som yttre bevis överlämnades, till samtliga närvarande Övermästare i de elva logerna, nycklar till huset.

Den 26 april högtidlighölls Odd Fellow-ordens 107:e årsdag i Mellansalen, som var fylld till sista plats av de elva Stockholmslogerna bröder.

Den 1 oktober var så Ordenshuset äntligen fullt färdigt och väntande på den högtidliga invigningen. ”Invigningen den 21 oktober 1926 av Odd Fellow-huset, Stockholmsbrödernas nya, magnifika hem, blev en glänsande fest från början till slut, det är allt sagt i få ord om denna för oss alla betydelsefulla och historiska tilldragelse inom huvudstadens ordensliv, och minnet från denna stora härliga dag skall säkert aldrig förblekna hos dem, som hade förmånen och glädjen att övervara högtidligheten.”

Kung Gustav V, ”Ordens högste beskyddare”, anlände klockan 8 och mottogs av Storsire Bengt J:son Bergqvist med Ämbetsmän. Efter en rundvandring i huset under ledning av Stormarskalk J Stötsberg, gjorde Konungen, iförd Storsirens regalie, sin entré i den av festklädda bröder tätt besatta stora Ordenssalen.

Efter sedvanlig ceremoni vid invigning av Ordenslokal, så tog därefter Konungen, på hemställan av Storsiren till orda och uttalade sitt tack för att han fått närvara vid detta tillfälle samt varma välgångsönskningar för Odd Fellow-orden, som arbetade för mänsklighetens och fosterlandets bästa. Han förklarade så lokalerna invigda till utövande av vänskap, kärlek och sanning. Härefter vidtog hälsningar och gratulationer från de närvarande gästande representanterna för vår Orden i Danmark, Norge och Finland, samt från övriga Sverige. Konungen underhöll sig efter ceremonin en stund med de utländska gästerna och flera av de svenska bröderna, varefter han lämnade salen och huset.

Bröderna samlades senare för gemensam supé i stora klubblokalen, där talen inleddes av Storsiren med hyllning av Konungen och Fosterlandet. Därefter framfördes ett tack till dem som bidragit till de nya lokalerna.

Ett särskilt tack framfördes till Holmiabrodern Linus Hallman, som satt in hela sin energi på lösandet av det finansiella problemet. Utan dennes finansiella lösning hade aldrig något köp eller bygge kommit till stånd!

1927

Under sommaren 1927 pryddes huset med fyra reliefer, symboliserande vår Ordens vackra arbetsuppgifter. Dock omöjliggör den smala gatan deras kommande till sin rätt, då de placerats så högt upp på fasaden.

På fasaden fanns en skylt, ”den Wibergska pianoskylten”, som allmänt ansågs som en skamfläck på det vackra huset. Den väckte mycket förargelse hos ett stort antal bröder. ”Vi påyrka med det snaraste ingrepp av Skönhetsrådet, som är vant att göra rent hus, där fula fläckar göra stadsbilden skrämmande.” Skylten togs bort efter sommaren 1927.

1957

Lokalerna har genomgått några smärre ombyggnader under tidens gång; De nuvarande hissarna installerades 1957. (Renoverades 2007 och 2008.)

1958

Trätaket över Stora logesalen, dömdes ut av brandmyndigheterna och ett nytt, brandtåligt undertak av gips färdigställdes 1958. Arkitekt för denna ombyggnad var Sven-Axel Birgerstad. I samband med ombyggnaden ändrades taket över Undermästareplatsen, så att det fick samma form som det vid Övermästare- platsen. De sceniska anordningarna, som tidigare varit tämligen provisoriska, blev därmed permanentade.

2000-talet

2010

Bankettsalen försågs med glaspartier sommaren 2010, vilket skapade en ny matsal i den s.k. Riddargången.

Vid den ökända ”Norrmalmsregleringen” på 1950 – 70-talet, drabbades området runt vårt hus hårt, då nästan samtliga hus mot Regeringsgatan och Jakobsgatan revs för att bredda dessa gator och lämna plats för bl a Gallerian. Lyckligtvis så klarade sig vårt Hus helt från denna mörka tid i Stockholms historia.

Huset används idag av ca 2 750 medlemmar, fördelade på 17 brödraloger, 5 Rebeckaloger, 3 brödraläger samt ett Rebeckaläger, sammanlagt 26 institutioner.

I gathusets lokaler, förutom i Baren, Bäckströmska Salongen med angränsande rum, huserar enbart externa hyresgäster, varav Svenska Storlogen och Rebeckarådet är en.